Första gången man ska gå på en anställningsintervju – puh, det var läskigt. Vissa blir ett naturligt samtal medans andra kan upplevas som ett förhör.
Här är några tips på hur du kan förbereda den unga vuxna som ska iväg.
Konkret förberedelse inför själva intervjun
- Gå igenom vad som brukar hända steg för steg – ta emot i receptionen, vänta, hälsa, sätta sig, ungefär hur lång tid det tar. Förutsägbarhet minskar stress mer än pepp.
- Öva på vanliga frågor tillsammans och skriv gärna ner nyckelord, inte hela meningar, som stöd att ha i huvudet eller på en lapp.
- Besök platsen i förväg om det går, eller titta på bilder/karta – att veta hur lokalen ser ut minskar osäkerhetsfaktorn.
- Öva på att sätta ord på styrkor. Ungdomar med NPF är ofta vana vid att prata om svårigheter, inte om vad de faktiskt är bra på – det behöver tränas som vilken färdighet som helst.
- Prata igenom att det är okej att be om betänketid: ”Får jag fundera en stund?” är ett fullgott svar, inte ett misslyckande.
Om ungdomen har NPF – specifikt att tänka på
- Det är ungdomens eget val om och när hen vill berätta om sin diagnos. Arbetsgivaren får inte fråga rakt ut om en diagnos, men får fråga om eventuella behov av anpassningar – det är en viktig skillnad att förstå innan intervjun.
- Påminn om att man har rätt att be om anpassningar redan i rekryteringsprocessen (t.ex. frågor i förväg, mer tid, en lugnare miljö) – det är inte att ”vara besvärlig”, det är en rättighet enligt diskrimineringslagen.
- Förbered på sensoriska intryck – hur väntrummet eller lokalen kan låta och se ut, så att inget kommer som en överraskning mitt i.
- Avdramatisera att intervjuer ofta testar social prestation under press snarare än faktisk kompetens – det gör det lättare för ungdomen att inte ta ett svårt intervjumoment som ett bevis på att hen ”inte duger”.
- Öva gärna på att hantera öppna frågor (”Berätta om dig själv”) genom att förbereda en kort, konkret ram att utgå från, istället för att improvisera fritt.
Efter intervjun
- Debriefa tillsammans i lugn och ro – vad kändes bra, vad var svårt, vad vill man göra annorlunda nästa gång.
- Var tydlig med att ett nej inte är ett omdöme om värde som person – det säger ofta mer om processen än om ungdomen själv.
Lycka till!
/Jessica Stigsdotter Axberg
MrsHyper
