Vi vet alla att det finns stora problem i dagens svenska skola. Det har det funnits länge.
Vi har också länge påstått att det ända som hjälper är följande:
*fler vuxna
*mindre elevgrupper
*mer kunskap om NPF
*ett styrdokument som tar hänsyn till hjärnans olika förmågor, för som det ser ut idag innebär kriterierna att elever ska ha flera exekutiva förmågor som inte alla besitter och inte kommer att kunna få oavsett hårda straff. Dessa förmågor är till exempel: impulsivitet, reglering av affekt, planering, tidsuppfattning …
L pratar nu om rättvisa i skolan, att straff ska bidra till rättvisa. Barn med NPF blir inte rättvist behandlade genom straff. Tvärtom. Man kan inte straffa barn för att de sakanr vissa förmågor. Det är diskriminering.
Straff är inte lösningen, för det leder till följande:
*barn gör saker i smyg eller ljuger för att undvika ett eventuellt straff
*de tappar tilliten och trygghetskänslan till de vuxna
*de känner rädsla vilket påverkar både mående och inlärning.
Om man som politisk ledare hade tillräckligt med kunskap eller insikt om hur detta skulle påverka våra barn, skulle L inte säga detta. Det är skrämmande att politiska ledare som saknar kunskap får bestämma.
/Malin Roca Ahlgren, leg. lärare med specialpedagogisk kompetens och förälder till barn med NPF.
Bild: Pexels
