Observera att det här inlägget är från 2017
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag känner mig så ensam.
Jag vill inte gå till skolan idag – för gymnastiken är hemsk.
Jag vill inte gå till skolan idag – för ingen i klassen känner mig på riktigt.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker inte om skolmaten.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag jobbar inte på samma sätt som andra.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker alla skriker.
Jag vill inte gå till skolan idag – för en lärare skäller på mig.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker jag är sämst av alla.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag är redan klar med matten.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag är inte som andra.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag orkar inte.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker det är tråkigt.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag vill byta skola. Igen.
Att försöka motivera sitt barn som säger, känner, tänker allt ovanstående är inte lätt.
Dels går jag sönder lite var dag för att mitt barn upplever det så här och det är många år kvar i skolan.
Dels tycker jag att det är så märkligt att jag inte hittar ett sätt att lösa det på. Jag ger mig ju aldrig, jag vill ju hitta lösningen som får det att funka men just nu går jag bet.
Som en lärare så klokt sa till mig ”är det relationen som inte funkar går det att fixa, är det något annat blir det klart svårare”. Och jag håller med.
Jag fortsätter med mantrat till min dotter ”det kommer bli bra, allt tar tid”. Ibland känns det dock som att ingenting når fram till henne. Men vi fortsätter att köra henne till och från skolan och varje morgon erbjuda något gott i bilen en bulle, några kakor eller faktiskt tom glass ibland. Allt som funkar… ni vet…
Söndagskvällar är ångestkvällar i vårt hus. Ja vad gör man? Det gör ont i hjärtat 🙁
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017
men – den underbara lilla flickan! Klart det kommer att bli bra. Och det kommer att vara värt det!
Så mycket som jag hoppas på det <3
Åh vad jag känner igen dessa kvällar. Jag lider så med barn som inte trivs i skolan för de kan inte sjukskriva sig utan hamnar lätt efter pga frånvaro…. Vi har nu fått ett bra samarbete med skolan men det krävs tid, energi, tårar och engagemang men vad gör man inte för det värdefullaste man har: barnen?
Skönt att läsa dina inlägg!!!
Tänk om det fanns ett litet trollspö att vifta med… det saknar jag. Och så skönt att höra att ni hittat ett sätt som får det att funka <3
Samma här x 2. Båda mina tjejer könet par av ovanstående ”vill inte” varje kväll i här e med ångest på hög nivå på söndagar. Försöker också hitta vad som orsakar dessa känslor men det verkar omöjligt. Det är väl för att det verkligen är så de känner, men hur ska vi få dem att känna på ett annat sätt? Att tänka om på nåt sätt… Hör gärna av dig om du komme något på spåren, jag lovar att sprida ut lösningen pm jag hittar den. Lycka till!
Ja…just nu är det att locka med bullar i bilen på morgonen, och med mantrat hela tiden att ”det kommer blir bra”… Tid är kanske svaret här, och något annat för någon annan. Hör av dig om du hittar ”the solution” 😀 kram