Jag vill inte gå till skolan idag – för jag känner mig så ensam.
Jag vill inte gå till skolan idag – för gymnastiken är hemsk.
Jag vill inte gå till skolan idag – för ingen i klassen känner mig på riktigt.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker inte om skolmaten.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag jobbar inte på samma sätt som andra.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker alla skriker.
Jag vill inte gå till skolan idag – för en lärare skäller på mig.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker jag är sämst av alla.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag är redan klar med matten.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag är inte som andra.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag orkar inte.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag tycker det är tråkigt.
Jag vill inte gå till skolan idag – för jag vill byta skola. Igen.

Att försöka motivera sitt barn som säger, känner, tänker allt ovanstående är inte lätt.
Dels går jag sönder lite var dag för att mitt barn upplever det så här och det är många år kvar i skolan.
Dels tycker jag att det är så märkligt att jag inte hittar ett sätt att lösa det på. Jag ger mig ju aldrig, jag vill ju hitta lösningen som får det att funka men just nu går jag bet.
Som en lärare så klokt sa till mig ”är det relationen som inte funkar går det att fixa, är det något annat blir det klart svårare”. Och jag håller med.

Jag fortsätter med mantrat till min dotter ”det kommer bli bra, allt tar tid”. Ibland känns det dock som att ingenting når fram till henne. Men vi fortsätter att köra henne till och från skolan och varje morgon erbjuda något gott i bilen en bulle, några kakor eller faktiskt tom glass ibland. Allt som funkar… ni vet…

Söndagskvällar är ångestkvällar i vårt hus. Ja vad gör man? Det gör ont i hjärtat 🙁

Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg

Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017
[mailerlite_form form_id=1]