Paniskt hysterisk tjej har tappat sin iPhone. Självklart är den urladdad och har inget batteri så vi kan inte söka den med favorit-appen ”Find iPhone”. Alla spel, alla kort, alla låtar, alla meddelanden, alla likes, allt allt allt. Det är som att hon har tappat sin själ.
Hon har i alla fall ”bara” tappat en vecka, eftersom jag säkerhetskopierade den då.

Jag försöker förklara att det är en telefon. Jag är dum i huvudet och fattar ingenting. Rätt åt mig tycker jag ändå, efter en stund.

Åsså inser jag att jag är där nu. Där jag ALDRIG skulle hamna. Precis där min mamma var när hon inte ”ville” förstå min förtvivlan när jag förlorat något som betydde allt. Så hur gör jag som mamma nu?
Köper ny, köper gammal?
Väntar några veckor för att visa att man måste vara noggrann med sina saker?
Köper direkt?
Köper annan telefon som straff?
Är världens bästa förälder (enligt henne) och bara fixar detta?

Vi föräldrar tänkte först, innan vi bestämmer om vi är världens sämsta eller bästa föräldrar, följa alla spår i skogen för att se om vi hittar den. Hittar vi mobilen utomhus så kommer den med all säkerhet vara paj eftersom det både snöat, regnat och varit minusgrader….

Vi har nu planer på att skaffa en ”mobilstation” i hallen, med laddare för mobiler och läsplattan. Så att man alltid kopplar in dem där när man kommer hem. För har man ljudet på behöver man ju inte ha mobilen bredvid sig. Hela tiden.

En dag kvar på lovet. Spänningen stiger.