Det här är vanligt känt bland oss familjer med NPF i familjen. På lovet är det mesta kravlöst, man är med nära och kära och har inga prov. Och sen bums, vips, tillbaka till verkligheten med krav och passa tider och ”spela normal”.

Idag var det en sån där ”skräpdag”.

Ångest på morgonen och ont i magen för minstingen. Vägrade kliva ur bilen utanför skolan.
Lösningen idag blev att hämta Åsa, specialläraren, och låta henne få ta ett snack med minstingen.
Åsa började direkt fråga om lovet och hur det hade varit och sa att det är många som tycker det är jobbigt efter lov.
-Du kan få hänga med mig idag och hjälpa mig. Jag behöver någon som tar tid när vi ska göra lite tester på sjuorna. Blir du trött kan du vila i rummet bredvid mig.

Minstigen gick in! Hon gick in!!!! Hurra för en fantastisk skola och ett så fint bemötande och kärleksfull förståelse.

Det Åsa gjorde och som var så viktigt var att hon bekräftade att det var jobbigt, hon gav en lösning på problemet och var icke dömande.
Tack Åsa!

Jag önskar att vi hade fler strategier, idag hade vi en.

Det finns sätt man kan lösa sina problem på men de kan vara olika alla dagar. Det största jobbet är att hitta sin personliga strategi. Och flera olika för olika tillfällen och måenden. Då måste man bli sin egen ”må-bra-detektiv”.

/MrsHyper