Samhällsutvecklingen och synsätten på elever i behov av särskilt stöd har gått framåt de senaste åren, men det finns fortfarande väldigt många barn med NPF som inte alltid får komma till sin rätt och visa sina kunskaper i skolan. Situationen är komplex, då många lärare står handfallna idag inför sina stora grupper utan tillräckligt med resurser, för det handlar inte bara om kunskapsbrist, (som man å andra sidan kan komma väldigt långt med). Många lärare går på knäna och ändå ska de, enligt styrdokumenten (LGR11) “…ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande”. Problematiken kvarstår och barn och ungdomar klarar inte att gå ut skolan med fullständiga betyg. Inför varje terminstart hade jag, under mina år som yrkesverksam lärare, samma tankar: Varför kan inte huvudmännen få de ekonomiska resurser som behövs för att skolorna ska ha möjligheten att tillgodose de behov och rättigheter som eleverna har, enligt skollagen? Länk till skollagen »
Med en grundläggande kunskap och rätt bemötande hos all skolpersonal kommer man långt. Utöver det kan det finnas personal med djupare kompetens.
När min dotter fick diagnosen adhd vid nio års ålder öppnade sig en ny värld för oss. En värld av okunskap, ett nytt förhållningssätt, ett annat bemötande. Vi fick börja om på nytt med vad vi trott varit rätt för henne. Med stöd och hjälp fick vi kunskap om de pedagogiska insatser hon behöver och hur hon måste bli bemött för att klara skolan och vardagen.
Jag fick i och med henne lättare att att se barn med liknande svårigheter på mitt arbete, vilket också tog mig vidare till att skriva min akademiska uppsats på Specialpedagogiska institution, med fokus på unga med adhd och pedagogik.
När sedan min son fick add, var jag väl förberedd på hur omvärlden behövde bemöta honom och hans behov.
Jag tog med mig mina förhållningssätt hemifrån till arbetet när jag mötte elever som hade liknande svårigheter som mina barn. Inför varje ny termin såg jag till att eleverna fick all den information som kunde ges som till exempel namn på lärare, schema, klassrumssal, skåpens plats med mera. Jag startade första dagen direkt med NPF-pedagogik, vilket gynnar även elever utan NPF, det vill säga: rutiner, fasta bänkplatser, intrycksdämpande och stressreducerande hjälpmedel, de 7 frågorna på tavlan samt flexibilitet i mina pedagogiska metoder som jag kommer att blogga om nästa gång.
/Malin
—
Malin har lärarexamen för grundskola och gymnasium med specialpedagogisk kompetens. Hon har arbetat på grundskolor i Stockholms Stad och Lidingö Stad med årskurserna 6-9.
