Det är inte bara bra att ungar som går på gymnasiet blir hemma bara för att de inte behöver föräldrars tillsyn. Apropå beslutet från regeringen.

Det finns olika grupper av tonåringar som kommer att må dåligt av detta:

En grupp är de som har hemska hemförhållanden, kanske med missbruk eller våld, som sett sin tid i skolan som andningshål.

Det finns också de som får en riktigt lunch i skolan, för att hemma finns det inte mat av olika anledningar, fattigdom eller att det inte finns någon vuxen som tar ansvar för dem.

Dessutom har vi gruppen av tonåringar som har NPF, som har svårt att plugga hemma, som inte lyckas med att ”ta eget ansvar” som gymnasieskolorna gått ut med nu. De behöver struktur, igångsättning, formativ bedömning, återkommande feedback, motivation, hjälp med de exekutiva funktionerna som att planera och lägga upp sitt skolarbete. Jag ser redan nu att det hamnar i knät på mig som förälder (jag är leg lärare och arbetar halvtid) så jag får ta det. Dessutom har jag en unge på högstadiet som blivit rekommenderad av sin rektor att studera hemifrån då han tillhör riskgrupp. Han har samma svårigheter som sin storasyster så det hamnar också i mitt knä. Många ungar kommer tyvärr att hamna efter i skolan pga detta och det är inte deras fel. Inte deras eget ansvar. Kunde de så skulle de ta det. Mina barn har tur som har mig som är fd fröken som kan ”undervisa” och hjälpa hemma, som dessutom arbetar deltid och finns tillgänglig. Men många har inte någon.

Jag tänker på alla dessa barn och unga som kommer att ha en tuff tid framöver nu.

/Malin Roca Ahlgren