”– Det finns ingen klar gräns mellan adhd och normal utveckling”… säger Lisa Thorell (docent i psykologi och forskar kring adhd hos barn i förskoleåldern), och Henrik Larsson (forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik) hävdar med stöd av sina forskningsresultat att det inte finns någon ”verklig” gräns mellan personer med diagnoser och de som anses vara normala. Men de båda är överens om att när man går över den där hårfina skillnaden så blir det en diagnos.

Det känns spännande att läsa på om utvecklingen, för det är så många som hävdar att ”adhd inte finns”… Här nedan följer en kul utveckling över vad man kallat samma symptom över några århundraden. Du kan läsa hela texten på ki.se och mer där till på KIND’s sida.

Kärt barn har många namn
Terminologin har varierat, men tillstånd som liknar adhd har beskrivits sedan 1800-talets början.
1798 – Mental rastlöshet. Den skotske läkaren Alexander Crichton beskriver en oförmåga hos vissa barn att koncentrera sig på en sak med konstant kraft.
1845 – Bråkiga barn. Barnboken Der Struwwelpeter som på svenska fick namnet Pelle Snusk skildrar hur en busig pojke, som kan antas ha adhd, råkar ut för hårda uppfostringsmetoder.
1902 – Dålig moralkontroll. Den brittiske barnläkaren Sir George Frederick Stills beskriver i tidskriften Lancet problem med uppmärksamhet, självdisciplin och aggressivitet.
1940 – Minimal Brain Damage, MBD. Under 1940- och 50-talen tyder forskning på att överaktivitet och inlärningssvårigheter kan vara följden av olika typer av hjärnskador, något som betecknades minimal brain damage, MBD.
1962 – Minimal Brain Dysfunction, MBD. Eftersom symptomen finns även hos barn utan kända hjärnskador enas man vid en konferens i Oxford om att termen bör uttydas på ett nytt sätt, minimal brain dysfunction.
1968 – Hyperkinetisk reaktion. I den amerikanska diagnosmanualen DSM införs hyperkinetic reaction of childhood, ett begrepp som lyfter fram familjeförhållanden i barndomen som orsak. I Sverige lever begreppet MBD vidare i modifierad form in på 1980-talet.
1980 – Attention-deficit disorder. Hyperkinetisk reaktion ersätts i DSM med add, som kan finnas utan eller med hyperaktivitet (adhd). Diagnosen är symptombeskrivande och säger ingenting om orsakerna.
1986 – Damp. Deficits in attention, motor control and perception, damp, definieras och används främst i de skandinaviska länderna som en ersättning för MBD. I dag definieras damp som en kombination av adhd och motoriska och perceptuella svårigheter.
1987 – Adhd. Uppdelningen mellan add och adhd slopas och diagnosen byter namn till adhd. Add används i dag ibland för att benämna en underkategori till adhd. I den Europeiska diagnosmanualen ICD används idag istället hyperkinetic disorder.
2013 – Adhd, även i vuxenvariant. I DSM 5 har adhdkriterier förändrats så att de passar även vuxna. Större hänsyn tas till att symptom som ingår i olika psykiatriska diagnoser finns i olika grader.

Källor: NE, Socialstyrelsen, adhdcoaching.se, Adult Attention Deficit Hyperactivity Disorder: Moving Beyond DSM-IV James J. McGough et al. och KIND – Karolinska Institutet center of Neurodevelopmental Disorders, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. 

Tagged with →  

One Response to ADHD och utvecklingen

  1. Mycket intressant och i vissa fall tragiskt, tex Pelle Snusk. Den läste jag när jag var liten. ?

Prenumeration på nyhetsbrev

Fyll i nedanstående så skickar jag ut en påminnelse då och då!
Vänliga hyperhälsningar / MrsHyper

Vänligen vänta...

Tack för att du vill prenumerera!

Prenumerera på bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.