När det kommer till hur man uttrycker sig med hjälp av språk hamnar jag nog inte i samma kategori som majoriteten av dagens ungdomar. Jag använder mig inte av sociala medier och jag läser väldigt mycket. Under en lång period hade jag bara långa och interaktiva konversationer med min mamma. Engelskan blev en stor del av mitt liv, jag hade inga kompisar att prata med och min användning av det svenska språket minskade drastiskt. Tiden jag la på läsning fortsatte att växa och jag fick en ökad förståelse för människor och deras beteende. Mitt tålamod blev mycket bättre, vilket ledde till att jag blev bättre på att lyssna och absorbera allt som pågår runt omkring mig. Allt det här är en stor del av evolutionen av mitt språk, det som gjort att det är som det är. Jag är mer formell för att jag har läst mycket och att de flesta konversationer jag haft har varit med de vuxna i min omgivning. Jag har ett stort ordförråd men min grammatik kan brista då engelskan har ett starkt inflytande i/på mitt liv.

Mitt språk är som det är på grund av det jag gjort och det jag gått igenom. Det är en del av mig.

I boken Världens dåligaste språk (2000, s.51) skriver Fredrik Lindström följande: ”Vi kan säga att jämfört med talet är skriften handikappad.” Trots att jag förstår vad han försöker säga kan jag inte säga att jag helt håller med. Visst, det tar längre tid och det är mer ansträngande att använda sig utav skriftspråket men jag skulle inte kalla det för ett handikapp. När vi skriver, precis som när vi läser, utvecklar vi hjärnan på flera olika sätt. Man har ju hört många gånger att vår fantasi och förmåga att skapa egna bilder i huvudet har försämrats sedan den tekniska eran tog sina första steg, och det stämmer. Vi använder oss utav språket mindre och mindre, varesig det är skrift eller tal. Vi kommer inte i kontakt med språket på samma sätt längre och det är därför som jag inte skulle säga att skriftspråket kommer med ett handikapp. Det beror helt på hur man ser på saken. Genom att använda oss av språket i form av skrift utvecklas vi mentalt då vi blir tvungna att verkligen tänka efter och försöka göra så bra ifrån oss som vi bara kan. Om man inte utmanar sin hjärna kan man inte utveckla den.

/Maya Roca Ahlgren
2E, låtskrivarstudent, författaraspirant, musiker/sångerska och språknörd.